All my heroes are wierdos

Back again.
Jag tror (eller vet att) det är lite som Sandra sa, jag skriver bara här när jag är irriterad och vill skriva av mig allt gnäll. Då kommer ju frågan, har jag inte varit irriterad över något den senaste månaden? Självklart har jag det.
Dock har jag varit så lat att jag inte har orkat skriva om det. 
   Dessutom har det inte varit något nytt, till exempel har det ju hänt mer än en gång att jag har uttryckt min ilska över alla människor på Centralen på mornarna som går så extremt långsamt.
Men nu har jag en ny sak. Kom på det medan jag låg på någon krånglig core-bräda på gymmet.
Det började med en tanke om att jag skulle skriva om just den träningen, hur bra den var osv osv..
Men så insåg jag att det säkert inte är en jävel som egentligen bryr sig om vad jag tycker om den, särskilt inte någon som faktiskt läser min väluppdaterade blogg.
Och i samma veva så kommer jag att tänka på alla dessa bloggande, vet inte om jag vill kalla dem det men, medmänniskor. De som skriver varje dag, hur de går upp på morgonen och i detalj vad de gjort efter det.
   Fine, om de vill skriva om det. Men att de sen alltid skriver en fråga i slutet av inlägget och frågar vad man själv har gjort, eller vad man själv tycker om träningen på gymmet, eller vad man själv tycker om deras ruggit dåliga blogg.  Som om de faktiskt bryr sig om och vill veta vad jag åt till frukost?
Detta är något jag aldrig skulle göra, (för det första för att nästan ingen läser min blogg och ännu färre lämnar kommentarer) men för det andra, I don't give a rats ass !
Och om sanningen ska fram så tror jag inte att någon av alla dessa "modemedvetna" blogg-töser gör det heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0