Efter att bott i London, 5 pers tätt inpå varann i ett antal månader trodde jag att det skulle kännas tomt att komma hem. det gjorde det, lite grann. Men nu kommer det verkligen kännas jobbigt att bo i ett stort hus själv. Jag menar förståss inte helt själv, och huset är inte såå stort. Men ni fattar grejen. Mamma och pappa gör inte lika mycket liv av sig som de galningar jag bor med här.
Men hur galna de än verkar så vill jag inte flytta här ifrån. Så fort det är tomt i huset, vilket i och för sig inte händer så ofta, men när det är väldigt få hemma, så känns det konstigt och ensamt, och man vet liksom inte riktigt vad man ska hitta på.

Vad jag menar är att säsongen har gått så fort, mer än hälften har försvunnit på något som kännts som en vecka. och jag börjar bli lite orolig över hur det ska bli när den tar slut på riktigt.