A snowflake fell, and it felt like a kiss

Svårt att fatta att det har gått så lång tid på så kort tid. Att det snart är slut.
Asså jag fattar inte.
I fredags var sista dagen på jobbet. Den avslutades med mjukisbyxor och två backar läsk,
samt bartömning på vårat älskade Fjällis.
Jag grät en skvätt när jag gått och lagt mig efter att Anna som första person lämnat Kvillan och Sälen för denna gång, kanska för alltid.
   Igår var det avslutningbal. Då kändes det verkligen att allt var över. Det blev många sorgliga avtackningar och tal.


 

Det känns inte bättre av att skidskolan åker till Åre nu de sista dagarna. När också en flyttat hem, en är i Norrköping till tisdag, någon bor hos sin pappa som är och hälsar på, gör att huset blir väldigt tomt.
Men det är väl bra träning för vad som komma ska när man är hemma.
Vet inte om jag kommer klara av att sova själv. Hur jobbigt det än verkar vissa nätter, så sover jag mer än gärna på mina 45 cm, bara du ligger brevid.


Nu ska jag röja i rummet, kanske börja packa i ordning lite. Försöka fundera ut hur jag ska komma hem
här ifrån med allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0