There's a million years between fantasies and fears

Jag vill inte skryta, men att vara en av 18 utvalda från 180 får en att känna sig ganska bra. Antar att jag har brorsan att tacka en hel del för det.
Men å andra sidan så slipper de okallade 90% inte känna som jag den här veckan.
Jag har aldrig velat att någon ska ringa tillbaka så mycket som jag vill nu.
   Även fast de ringer vad beskedet än blir, vilket gör att jag ändå inte riktigt vet om jag vill att de ska ringa eller ej, så tycker jag i så fall att de kan ringa redan idag.
God damn it (ja jag har den tröjan på mig...), jag kommer hinna bli värsta nervous wreck innan onsdag !


Antar att det skulle kännas bättre om man, bara av kallelsen till helgens aktiviteter inte hade känt sig given för jobbet, om man inte hade blivit 200% mer pepp av att vakna med fjällen precis utanför fönstret, om man inte träffat 100 nya underbara människor och, förhoppningsvis, ens nya arbetskamrater. Det hade känts så mycket bättre !

Men hade jag jag inte upplevt det så hade jag inte heller haft en hell of a weekend heller !

   På grund av allt detta så skulle det kännas väldigt snopet om man inte fick jobbet, så Fingers crossed.

Nu har ni i alla fall fått en liten varning, så ring inte min mobil i onödan onsdag-torsdag,
dels för att inte blockera linjen, dels för att jag inte ska skrämma skiten ur er när jag kastar
mig över telefonen innan första signalen ens gått fram.


 

Väntar på ett annat samtal också.
Eller rättare sagt på att inte höra något...

Men det är lite för privat för att gå in på detaljer här.
Tror inte ni vill veta så mycket detaljer heller,
om ni tänker efter...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0