Nu vet jag vad man menar med att koka inombords av ilska. Jag vaknad från min dröm och kokade.. eller bubblade någonstans i kroppen i alla fall, av ilska för personen i drömmen.
   Konstigt
Men som tur var var det bara en dröm. Men man kan ju inte låta bli att tänka varför man drömde något sådant, tanken måste väl grunda i något?
   Jag måste härifrån.
Som tur är, jag ska inte säga att jag inte trivs hemma, för jag vet att mamma kommer läsa det här, men det ska bli kul att komma till London. Och det är bara 23 dagar kvar nu !
Av dessa består ca. 10 dagar av heltidsjobb, så man skulle kunna säga att det är 13 dagar kvar.
   Hmm... otursnummer... Fan, skrock släng dig i väggen, jag har inte tid med det nu !

På tal om mamma, det skulle vara kul att veta vilka som läste bloggen.
Det är obvious att några följer den och med andra ord, av någon anledning, tycker det jag skriver är intressant eller på något sätt tilltalande. Varför inte dela med sig av tankar eller kommentera?
   Jag ska dock inte säga något, jag är likadan själv. Var går gränsen för stalking?

Som sagt, bara 23 dagar kvar nu. Men man ska inte ha så mycket förväntningar, för de blir bara besvikelser när det inte blir som man förväntade sig.
Men förväntningar är väl inte samma sak som drömmar ?

Shit vad mycket det blev om drömmar i det här inlägget... Bäst jag slutar nu innan jag somnar...